Känslorna trasslar in sig... Kan tänka på hur trist vädret är och få igång 100 andra tankar som drar igång massa känslor.. Då blir det kaos!

Känns lite som det är kaos just nu, känner att tiden inte räcker till och jag vet inte vad jag ska göra. Energin tar lixom slut, men skuldkänslorna och ångesten försvinner ju inte bara för att energin gör det. TYVÄR!

Kom in i en riktig tankebana för typ 20 minuter sen, men vill försöka bli av med den tanken. För så vill jag inte tänka, för jag vet att jag inte vill att det ska bli så... ne fy.. nu ska jag nog duscha och mysa ner mig i sängen med mina marsvin.

LÅTA TANKEN FLYGA IVÄG MED MOLNEN!

Kan ju lägga ut bild på det Finn ritade till mig. Han sa att jag ska öva in detta så att det sitter nästa gång jag har panikångest. Smidigt och enkelt att ha med i fickan när man ska iväg någonstans.

Ganska simpelt kan man tycka, men när du väl sitter där och knappt kan andas så är det inte så lätt att bara tänka andas in....andas ut....andas in...andas ut..

Så man ska fokusera på bokstaven A och andas in, du ska flytta med ögonen hela tiden, när du ska andas ut fokuserar du på bokstaven B sedan går du varvet runt. Och ögonen MÅSTE flyttas med hela tiden. Så fortsätter man så tills man har fått kontroll på sin andning.

Träffat psykologen idag, måste säga att jag inte tycker det är jobbigt med dessa tider hit och dit. Det har blivit rutin. Vilket känns bra.. för det måste ju bli en vanesak för att man ska kunna må bra. Eller?

Hur som helst, idag blev det en himla massa kedjeanalyer på massa dagar som varit dåliga och svåra för mig, vilket förra veckan var dom flesta dagarna. Men nu har även jag fått klarhet i vad som utlöst dom jobbiga situationerna jag hade förra veckan. Vilket betyder att jag ska förhindra dessa saker att hända denna veckan.

Vi pratade väldigt mycket om min prioritering, då jag lätt går på känslan och låter förnuftet sväva iväg. Så.. nu ska jag ta mina gulliga föräldrar och sätta mig ner och berätta hur mina dagar ska se ut för att JAG ska må bra. Även om det kanske förstör för dom någon gång ibland, så är det ju ändå jag som självskadar mig när allt blir skit, och inte dom.

Berättade även lite av vad mamma och jag pratade om med Finn igår. Vill inte gå in på detaljer, men min psykolog var ändå väldigt stolt över mig! Och efter mötet med Finn igår så känner både mamma och jag att detta kommer nog fan bli bra! Härligt med lite positivitet i det mörka!

Det kändes så skönt att säga detta till psykolgen så tänker skriva detta också..

"Så nära som jag var att självskada mig, var det äckligaste jag varit med om, hade det funnits något verktyg på mitt rum hade jag garanterat skadat mig. Men jag gjorde det inte, jag gick ut från mitt rum och åkte till mitt guld, Casco."

Snacka om framsteg??

Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar
Du sa rädslan pendlar långsamt för oss.

Mellan äkta och falsk
Mellan sanning och lögn
Vi är idioter.

Lång väntan på akutmottagningen och kort skoldag. I eftermiddag blir det en tripp till BUP för att träffa världens bästa läkare, man tycker ju kanske att det ska va skittrist och jobbigt att träffa läkare. Men läkaren jag träffar på BUP är så himla bra. Mamma och jag går dit med ett leende för han är så himla go och glad. Det är så det ska vara, bara för att man inte mår bra psykiskt så ska inte allt vara piss. Så Finn gör det lite roligare att vara "psykiskt sjuk". Misstolka inte, TACK!

Som sagt, jag ska ta det lugnt en vecka allafall p.g.a sprickan i tummen och smärtan i rygg och allt var det är. Kan inte stressa ihjäl mig denna vecka allafall, kan bara få ångest över allt jag inte kan göra som jag vill och borde.. :/ Men ska försöka ta var dag som den kommer och försöka intala mig själv att det inte är mitt fel att jag är skadad och att det är tillåtet att ta det lugnt då.

Gruppen började igår. Känns skönt! Behövde komma dit och bara slippa allt annat och fokusera på mig själv en stund. Det som känns så himla bra är att man kan vara helt ärlig och inte alls skämmas för att man är som man är.  Dom lixom tar en på allvar!

Sammanfatta veckan lite kort.. SKIT. Veckan har vart totalt skit. Tror allt beror på att jag helt plötsligt blev ensam. Skulle lixom hitta orken att göra allt själv och har inte haft Richard att luta mig emot när allt har varit tungt. Sjukt dåligt samvete, p.g.a panikångest så har Casco inte blivit riden mycket alls.

Panikångesten har kommit smygande titt som tätt och igår bröt jag ihop tre gånger. Jag kände bara för att ge upp allt jag har, för att vara helt ärlig så var jag så himla äckligt nära att självskada mig igår. Men som sagt STOPP, Andas, tänk efter.... Men jag behöver ju inte känna skam o skuld nu eftersom att jag inte gjorde något, men självklart är jag rädd... Det är så svårt att stå emot.

I morgon är det folkrace, lyckas eller misslyckas det är sånt som märks. Träffar min Älskling allafall :') Oerhört underbart! <3

Gårdagen, var tung, och allmänt skitjobbig. Ångest..Ångest..Ångest. Blev inte alls en bra dag. Hade behövt min ÄLSKLINIG! <3

Idag är det också en väldigt jobbig skoldag, ganska lång och sådär. Och sen börjar gruppen idag också. 15.00 så ska jag befinna mig i ett rum, med fler personer som behöver samma hjälp som mig. Och därefter så har jag allt fix med djuren, och allt som jag inte hann att göra igår, så där kommer ångesten in igen! Men jag tänker göra ett nytt försök idag och hoppas att det rer ut sig.

Börjar bli allmänt trött på falska människor, och människor som inte gör annat en att utnyttja andra. 

Nähe, käka lite.. och vidare på lektion.

Precis hemkommen från psykologen, enorm lättnad. Vi kunde konstatera
att jag inte hållt på att dö två gånger under samma vecka.
Nu sitter det säkert en och annan idiot någonstans och asgarvar...
men hur som helst. Panikångest är förklaringen av bröstsmärtor, tung
andning, hjärtklappning, yrsel och en känsla av att faktiskt hålla på att dö.

Har antagligen haft sånna här attacker tidigare men att mina symptom
faktiskt då var huvudvärk och magvärk.

Men nu behöver jag bara försöka att hantera min panikångest nästa
gång den kommer, oavsett om det är hemma, i skolan, hos hästen eller
på folkracen...

Panikångest, känsla av svår ångest ,panik och rädsla för sitt liv som
uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning

Hittade en kort kom-ihåg-lista för akuta situationer.

- Känslorna är helt normala - Känslorna är inte skadliga - Lägg inte på skrämmande tankar - Andas lugnt - Beskriv vad som verkligen händer - Tillåt dig att känna det du känner just nu - Vänta - så går ångesten över - Känn hur ångesten minskar - Detta är ett tillfälle att göra framsteg - Tänk på de framsteg du gjort - Planera vad du skall göra härnäst - Börja om med det du tänkte göra från början

Fy.. oron tar över... Sista dagen på sommarlovet, i morgon börjar verkligheten.

Vaknade upp med oron i kroppen. Oron över att allt blir som vanligt. Oron för att bli ensam, för att inte hinna med allt. Oron för att misslyckas.

Skönt att jag börjat träffa min psykolog igen, förra veckan kunde vi konstatera att jag inte litar på mig själv, jag är orolig och rädd för mig själv. Inte bra.

 I morgon är det dax att träffa henne igen. Vilket känns jättebra, för i morgon lämnar min älskade Richard mig och skolan börjar. Och jag ska fixa allt själv.

Jag har massa jag ska hinna med idag tänkte jag, men som sagt, hjärtat slår fortare det är tungt att andas, jag svettas och kan inte slappna av. Använt lite färdigheter nu.. OBSERVERA och BESKRIVA.. men jag måste bara leva här och nu just för tillfället och förbättra stunden genom att bara låta mina känslor rinna av mig. Den här dagen ska inte bli skit! Den ska bli bra, för det är sista dagen jag har ihop med Richard och det här ska bli bra! <3