"Du är allid omringad av människor som vill förminska dig"

Ibland undrar jag hur människor ser på mig, eller väldigt ofta. Och hur tror du att dom ser på dig?

Ser man oss över huvud taget? eller skymms vi av dom mörka skuggorna?

Blir man inte sedd så blir man inte bekräftad och då tror man auomatiskt att man är en ointressant och oviktig person som saknar värde och betydelse. En bit av mig dör, en bit av dig dör.  Man är alltid omringringad av människor som vill förminska dig för att de själva ska känna sig större. Det spelar ingen roll om det är en släkting eller nära  vän, precis som du julstädar bör du lika självklart rensa bort de personer som förminskar dig, eller åtminstone låt dom inte påverka dig så mycket.

Det finns ju bäst före datum på mat och sådant, så ut med det gamla, mögliga illaluktande asen och in med nytt ;)!

Varför ska du? Och varför ska jag stå ut med människor som bara stjäl utrymme i min hjärna, som tar min energi? Det är slut på detta nu..

Jag ska julstäda, dock lite sent. Snart ett nytt år, ett år då jag inte vill ha mögliga illaluktande personer i mitt liv.

( Japp, Annalena, jag har börjat läsa en av böckerna (: <3 )

Förlängt kontrakt till 20 Juni. Träffa A nästa vecka igen. Kände inte för ett juluppehåll. Dock blir det uppehåll med gruppen, ska dit idag. Gruppen är väldigt bra för mig då jag har lite social fobi och inte gillar att prata i grupp o.s.v. I gruppen kan jag vara mig själv, ingen som dömer. och även fast vi alla som går där har det svårt och jobbigt på olika sätt o vis så har vi ändå kul när vi jobbar med våra uppgifter. Jag trivs sjukt mycket med dom! <3

Nu blir det jullov och ska passa på att ladda batterierna. Har lånat några böcker av min älskade moster som jag ska läsa under lovet. Dom är ungefär som självläknings-böcker. Ska bli intressant att läsa dom!

Ska avanmäla mig till julklappshoppningen, förbannade prestationsångest :/ men o andra sidan, kan vara skönt för båda Casco o mig och "vila" lite. Väldigt nöjd med mig själv då jag för ett år sedan hade åkt o hoppat och mått skitdåligt, denna gången tänker jag inte göra så mot mig själv.

Juste "råkade" nämna min vattenfobi för A i tisdags, så nu har jag de att jobba med också, och sömnen ska jag fortsätta jobba med, eller börja jobba med. Kanske rent ut sagt ska försöka ikväll, går det inte behöver jag antagligen andra sömntabletter, hmm.. återstår att se. Återkommer väl om jag testar..

I morgon får jag hem två omplacerings-marsvin. :) Nu har jag utökat min flock, haha från att ha haft två till o ha fyra och imorgon blir dom sex stycken. :) Tror det får räcka sen!

För övrigt gjorde ett försök igår med kompisar utan framsteg, så mina marsvin är nog fan perfekta allafall!

God Jul på er om jag inte bloggar något mer innan dess..

Har inte skrivit på ett tag. Har varit fullt upp fast ändå inte. Det har varit kaos i huvudet helt enkelt.

Jag känner mer och mer att jag tar avstånd, är det bra eller dåligt? Jag tar ju avstånd för min egen skull, för att någon gång få le och känna mig nöjd med det jag gjort. Jag tar avstånd för att helt enkelt ingen annan ska kunna bevisa motsatsen när jag är nöjd med något. Att få glänsa i min ensamhet då ingen kan döma mig. Börjar känna mer o mer oro inför "vuxenlivet", att skaffa jobb. Hur ska jag kunna ha ett jobb utan att uppfattas som bitchig, otrevlig och allt vad    det är? Det är skrämmande. Hur ska jag kunna visa vad jag är bra på om jag inte själv tror att jag är bra???

Haft väldigt dåligt samvete ett tag, känt ångest och bara varit allmänt le. När man lägger märke till vilka tankar man har, och vilka känslor som finns och sedan märker att man handlar tvärt emot dem.(Pratar inte om självskada eller något för där ska man ju göra tvärt emot.) Känner nog att orken försvinner den är nog slut, tror det är väldigt behövligt med lov. Att bara få vara, tillbringa tid med djuren, Casco och min älskade Richard. Det behöver jag nu.

I morgon förlängs mitt DBT kontrakt. Hållt på i snart ett år och jag har gjort stora framsteg. Förlänger det nog fram till sommaren nu.

Psykologen idag, svarde på en enkät på ca. 90 frågor förra veckan. Hon hade bara ögnat igenom alla svaren lite grann och kunde konstatera en sak, Social fobi. Av alla frågor jag svarde på så var det frågorna om hur andra människor uppfattar mig och hur jag tänker kring sociala situationer som stack ut. Har aldrig tänkt på det här sättet, men när jag fan tänker efter så är det ju sant. Jag har social fobi.

When you hear whispering, and always think they are talking about you.

Lite om social fobi....

Nervositet inför muntliga redovisningar är nog snarare regel än undantag och det är väl få som gillar att göra bort sig. Men för en person med social fobi handlar det inte om lite nervositet, utan om en stark rädsla, en rädsla för att bete sig på ett pinsamt sätt eller för att visa tecken på ångest.

Antingen undviks de fruktade situationerna helt, eller så uthärdas de under intensiv ångest eller plåga. Hos vuxna är det inte ovanligt med panikattacker medan barnens rädsla kan ta sig uttryck i form av gråt och vredesutbrott eller så blir barnet stelt av skräck.

Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att det handlar om att man är rädd för hur man ska uppfattas av andra människor, och man vill oftast inte framstå som nervös, inkompetent eller klumpig. Alltså är man orolig för att andra ska märka att man rodnar, darrar på handen, svettas, stakar sig – eller svarar fel, snubblar eller spiller.

Ibland är den här rädslan bara förknippad med en eller par situationer, till exempel att prata inför en grupp, att äta på restaurang eller skriva sin namnteckning när andra ser på, men för en del upplevs nästan alla sociala sammanhang och prestationssituationer som skrämmande och då brukar man tillägga att det handlar om en generaliserad social fobi.

Det är inte så att personer med social fobi är klumpigare, mindre begåvade eller mindre socialt kompetenta än andra – många gånger är det snarare tvärtom. I likhet med andra fobier så rör det sig om en överdriven eller orimlig rädsla, och på ett plan finns det en insikt om att det är på det viset (i alla fall hos vuxna).

Det brukar ofta visa sig att kraven man har på sig själv är helt andra än de förväntningar man har på andra människor. Trots att man själv har överseende med och full förståelse för andras tillkortakommanden, så har man svårt att acceptera sina egna eventuella misslyckanden eller ”svagheter”.    

Skulle vara underbart att kunna stänga av hjärnan, att inte behöva tänka så fort man får en ledig stund. En timmes skrittur på min finaste idag gav mig 60 minuter att tänka. Tänka på sådant man inte vill tänka på. Tänka på allt man inte har, och det man hade som bara var falskhet. Dagen största tanke var.. att så fort jag gått ut skolan, ska ta min kära pojkvän min häst och mina små grisar och lämna denna äckliga håla. Oskarshamn. Vill åka dit ingen känner mig där jag kan få starta på nytt, där ingen kan döma mig och ingen kan trycka ner mig.

Jag är så glad att du finns i mitt liv Richard, för utan dig hade jag ju varit helt ensam. Har jag dig har jag det finaste man kan få. Jag behöver inte ha falska personer som säger "Jag älskar dig syster" och vafan det är.... Jag tror jag har förvandlats till en riktig jävla bitch nu, men vet ni vad. Här får ni tillbaka för allt skit ni gett mig!!!!

Jag tänkte på dig.. min fina vän som lämnade oss.

Jag tänkte på dig.. du som sabbade allt mellan oss.

Jag tänkte på er... som jag sa att jag saknade för några veckor sedan.

Jag tänkte på dig.. som svek mig så äckligt mycket.

Jag tänkte på dig.. som utnyttjade situationen.

Tänk hur mycket några ord, en liten mening kan betyda. Det var som jag fick ny styrka. Tack<3!

Gammal text.. såg inte något ljus i livet... Allt var bara skit.  Har nu insett att jag har nog gått igenom det värsta. Har jag kämpat i 8 år...  Ingen tog mig på allvar... den enda som till slut förstod, det var mamma.. när hon hittade den här texten.

skapad den 16 juni 2008, 21:20:39

Sitter här just nu, vet inte va jag fick för kick. såg nyss alla sjuka bilder o allt sjukt jag skrivit o kände att jag bara behövde skriva av mig, kan börja med att be om ursäkt, Förlåt Mamma för du fått stå ut med allt och förlåt pappa för att jag inte snackar speciellt mycket om sånt här med dig, Förlåt Brorsan som tror att jag aldrig får skit, de började vid 9 års ålder vet inte varför gick in i nån sorts värld där jag bara ville dö ville bara ta livet av mig. kände mig ful kände mig äcklig, har haft sömnsvårigeheter sen jag va liten o dom blev bara värre o värre, ska va ärlig och säga att dom är inte borta en, :S kan fortfarande vakna mitt i nätterna med panik i rösten o bara skrika, kan fortfarande förekomma att nån måste va i mitt rum tills jag somnar, känns helt sjukt pinsamt men de är så. jag kommer ihåg min första "självmordstanke" jag ville skära sönder mitt ansikte o dränka mig min andra "tanke" va att hänga mig, för de värkar ju ballt , men nej, ångrade mig.... varför dö när man kan lida varje dag istället. fick kickar... vissa kvällar, Började i duschen tog rakhyvlen skärde ett snitt de sved, tårarna rann. "Varför gör jag de här???" de gick två dagar gjorde samma sak men lite värre, hittade grovt slippapper hemma de funkade bra att slipa sönder knäna med. för varje gång njöt jag mer o mer, men de kom även fler o fler nya tankar o mycket mera tårar. "Varför gör jag de här???" Jag har många gånger tänkt,,

TÄNK att bara hoppa framför ett tåg, men nej, inte de. Ska väl erkänna att jag ALLTID tänkt på min familj,,för jag har de absolut inte svårt hemma och de vet alla!

Har alltid funnits vänner som stöttat mig sagt att jag betyder allt o sedan bara svikit mig de är bland annat sånt som gjort att jag skärt mig, killar som bara spelat ett spel...

Mina föräldrar är bäst o varje gång jag skärt mig så har mammas röst kommit upp "Mia jag älskar dig" eller "Godnatt SuperFisen"( och pappa kramat mig) och Upp o hoppa Syrran de är Julafton :D och vi sprang ner o kände på alla julklappar,, JAG VILL INTE ATT DE DÄR SKA TA SLUT, Jag älskar dom,<3 Jag älskar min Casco. Han behöver mig.

Jag älskar dig mamma, du har varit mitt stöd, min räddare, min bästa vän<3

Du har varit så himla bra! Förstår inte hur du orkat <3!

  Jag var lite skeptisk till mitt beslut, kände mig dum, kände mig otroligt svinig. Just idag så kan jag säga stolt att jag gjorde rätt. Ingen brydde sig, ingen bryr sig. Dra åt helvete.. Jag är så le på sådana människor. Usch o fy. Inte ens värda att tänka på. Haha!!

Idag tog jag tag i detta förbannade problem som jag haft i 9 veckor. Ja 9 veckor har jag gått med starka äckelkänslor och inte vetat vad jag ska ta vägen. Men i morgon blir det till vårdcentralen. Får tacka mamma som ringde :) <3

Psykologen i morgon också.. ska väl utvädera vårat "jobb" och se vad som ska förbättras. Om jag nu kan förbättras eller vad säger "DU"..??? Hmm.. känns som jag är lite lite lite irriterad bara, ska fortsätta med truck-teorin nu.

Som pappa hade sagt, Dra helvete hej!

 I mina drömmar spottar jag på er, i mina drömmar är jag så jävla mycket bättre en er. Synd att det bara är drömmar...

Massa nya hemuppgifter, bland annat har jag kommit på ett nytt destruktivt beetende som måste bort! Ska även tills nästa gång utvädera vad som blivit bättre och vad som ska jobbas på. För en är jag inte klar, jag ska förlänga kontraktet igen! Jag är inte klar, allt kan bli bättre, jag ska bli bättre.

Men helt ärligt, om du inte tror att jag blivit bättre, om du inte tror att jag kommer klara av någonting själv, om du tror att jag för all framtid ska vara misslyckad... Hur fan tror du då att jag ska kunna tro på mig själv? Hur tror du jag ska orka kämpa om inte ens en person som du ser mina framsteg. Det gör ont i mig, och om jag ändå bara kunde få dig att känna min smärta....  

Varför folk skadar sig själva. ( Läs och föstå, sluta döm folk, sluta idiotförklara dom)

"Många självskadepatienter upplever att de outhärdliga känslor de plågas av lindras, eller blir mer uthärdliga då de ersätts av kroppslig, och kanske lite mer begriplig, smärta."

"Det finns olika förklaringar till varför vissa tillfogar sig själva skador. En sådan är att en person som tidigt och under lång tid blivit illa behandlad av andra inte heller kommer att behandla sig själv väl."

"Självskadebeteenden är däremot mycket sällan försök att ta sitt liv. Tvärtom kan de ses som ett sätt att orka fortsätta leva, trots en mycket plågsam situation."

"Man vet också att sådana här beteenden kan vara ”smittsamma” i den bemärkelsen att den som redan mår dåligt lätt tar efter beteendet då de kommer i kontakt med det. Av det skälet är det inte att rekommendera att någon som mår dåligt läser om, eller har kontakt med andra som har, självskadebeteenden.

 När självskadebeteendena blivit ett vanemässigt sätt att hantera ångest på, brukar det uppstå ett beroende, fullt jämförbart med narkotika- eller alkoholmissbruk. Den snabba ångestlindring självskadandet ger blir svår att stå emot.