Tappat bort mig själv under dessa lediga dagar, tappat det mesta känns det som. Tappat strukturen, tappat matlusten och därför tappat några kilo med, tappat allt. Har en slags oro/ångest i kroppen som jag inte alls kan koppla ihop med något. Jag tror att jag tappat en bit av mig själv. Den biten vill jag hitta fort!! För det fungerar inte, jag finner inget lugn, kan inte vara stilla allt ska gå i expressfart!

Tror att lite hänger på att min pojkvän jobbar och jag därför är helt ensam hemma och inte har något sällskap.. men visserligen så har jag träffat en saknad vän och försöker sakta hitta tillbaka till tiden då jag umgicks med folk.

Ska försöka leta upp den borttappade biten och re ut detta nu... EFTERLYSER EN BIT AV MIG SJÄLV!

De värsta såren är de som inte blöder, de som inte syns. De värsta såren är de som du inte kan plåstra om, som du inte kan tvätta rent. Du kan skada dig själv hur mycket som helst, det är såren som inte syns som gör ondast, det är dom såren som inte läker oavsett vad du själv gör.-Tro mig jag vet. 

Tårar som rinner ner för kinden kan du se, men kan du se ett hjärta som håller på att förblöda?

Jobbig dag igår, svårt att sätta ord på alla känslorna.. mycket ältande. Förbannade ångest. Knivhugg i ryggen, borde vara van vid det här laget. Jag önskar att jag kunde vara som alla andra...

Kunde inte äta igår, kunde inte sova, vaknade konstant hela natten. Släpper allt vad gårdagen innebär då jag inte hittar en röd tråd i något.

Ska dra mig mot Casco<3 Min bästa vän.

"Det kommer bli bättre"  hm.. är ni säkra på det?  

Vart är du vännen?

Gruppen idag, känsligt ämne tyckte jag. Relationer. Hatar ordet. Kände hur jag knöt nävarna och hur ont de gjorde i kroppen. Jag började spola tillbaka alla banden och förstår fortfarande inte vad som gick snett, vad jag gjorde för fel.. Vad gör jag för fel!?! Hur ska man göra för att bevara relationer? Hur ska man vara? Allt för många gånger har kniven kommit som en överraskning i ryggen, de gör ont. Jag har slutat försöka, jag orkar faktiskt inte. Jag har öppnat mig för en del men ni har spottat på mig.. Men helt ärligt nu blir jag bara starkare. Hur som helst så kommer denna hemuppgift inte bli lätt... Positiva tankar!

Jag har gjort många misstag i mitt liv.. Jag ångrar de djupt. Jag är inte stolt över mig själv, jag kan inte förlåta mig själv för alla jag sårat. Jag är inte stolt över att vara den jag är och inte heller den jag varit...Däremot är jag sjukt imponerad av mig själv som vågar kämpa, som orkar kämpa för att bli personen jag vill vara!För att bli personen ni vill att jag ska vara, allt jag vill är att må bra och att bli accepterad!

Jag har för mycket bilder, bilder som påminner om misslyckanden, falsk vänskap, äckel, sorg, död m.m. Men några bilder sätter spår. De bilder jag kommer lägga upp idag är på ett eller annat sätt otroligt speciella för mig.

När jag fick dig så fick jag äntligen något att leva för.
Jag är fullt allvarlig när jag säger att du räddade mitt liv

Casco, du gav mig kraft!

Lycklig Mejja som precis tagit sin folkracelicens, och som några år senare vann smålandscupen.  

  
Vi träffades som helt okända personer,
Du kom in perfekt i mitt liv.
Jag trodde det var för bra för att vara sant
Du och jag livet ut!

Första bilden tillsammans

            Våra förlovningsringar

Tjejen som inte ville leva, ville bara ge upp, var totalt misslyckad och hatade sig själv..

Minns när min Älskling hjälpte mig att samla ihop alla
mina "verktyg". Du har alltid funnits vid min sida Richard.
Jag Älskar Dig!

Ni två är de bästa som hänt mig

I onsdags gick jag ifrån "psykmottagningen" med stolthet, hade äntligen fått berätta för min psykolog om alla otroliga framsteg jag gjort.

Hon blev otroligt förvånad och överraskad över sömnen då hon trodde att vi skulle få hålla på ända till sommaren med det problemet, men som vi kom fram till.. det kan alltid komma bakslag. Men hur som helst så undrade hon ju verkligen hur jag hade lyckats, jag berättade att första natten hade varit ganska obehalglig, många tankar och sådär men att jag dagen efter satt och funderade på alltingen och kom fram till att det är jag som är faran. Det är större risk att jag skadar mig själv en att det ska komma in någon mödare i mitt rum. Hon undrade om det var hjälpsamt att tänka så.. både ja och nej. Jag litar inte på mig själv då det hänt ganska många obehagliga saker som jag inte haft kontroll över, men o andra sidan så försvinner ju lite av rädslan att någon ska skada min familj.

Mamma och jag pratade också om detta för några dagar sedan och båda minns den gången för några år sedan som vi stod i köket sent på kvällen och jag skulle försöka sova ensam, jag skrek helt hysteriskt och hade panik, jag grät så mycket att jag fick näsblod och knappt kunde andas, jag minns att pappa skrek att jag skulle uppsöka en psykolog och jag skrek hysteriskt tillbaka att jag aldrig skulle sätta min fot hos en psykolog.

Jag är riktigt bra på att planera, tro det eller ej. Dock är jag så himla kass på att följa mina planeringar. Därför gör jag allt för att underlätta min vardag på olika sätt.

Bland annat så försöker jag alltid att åka och mocka på lunchen när jag går i skolan till halv 4. Det  gör att jag bara behöver rida och pyssla om min Casco på kvällen! <3

Jag ser alltid till att vara väl förberedd på vad jag ska ta upp med psykologen varje vecka.

Jag har ett schema på väggen där det står hur jag ska sköta mina marsvin. T.ex. Att buren ska städas varje dag, att dem ska få vara ute minst 2 timmar varje dag, att dom ska ha nytt vatten, borstas, när klorna ska klippas och när dom ska vägas. Jag gör alltid i ordning deras grönsaker på kvällen, så att det finns klart både till kvällen och till morgonen, precis som jag gör med hästen :)

Jag har en pärm där jag skriver i vikten och diverse saker om var och ett marsvin. Likaså har jag en stallbok där allt skrivs ner med hästen och ett block där jag skriver i hur mina dagar har varit.

På väggen hänger det lappar som jag skrivit, som ska göra att jag tänker positivt i alla mörka stunder.

Men trots alla dessa lappar, anteckningar och planeringar så går det inte alltid så bra :/ Vad är det som går fel egentligen??

En del säger att jag har för mycket att göra.. både skolan, hästen, folkracen och marsvinen men det håller inte jag med om! För utan alla dessa saker, så skulle ju inte jag ha något alls att leva för?